Emma & Andreas | Valpolicella, Italien

Jag förstod väl någonstans såklart att jag skulle tycka att det var vackert att fota ett bröllop i Italien. Men att jag skulle bli knockad av lugnet, vyerna, intimiteten med att ha ett mindre bröllop och sist men inte minst Emma och Andreas förtroende och tillit till mig, det var det inget jag anade. Eller kunde föreställa mig. Går det ens?

Att gifta sig i Italien känns ju som att det borde vara en garanti för strålande sol på bröllopsdagen. Tydligen inte! Emma och Andreas dag började med solstrålar och sedan vräkte regnet ned resten av dagen. Alltså vrrrrräkte. Italiensk ingejörskonst var ej anpassad för regnet kan jag säga (min utrustning som jag lagt fint och prydligt på laddning nedanför fönstret i mitt rum var några centimeter ifrån att bli dränkta av regnvattnet som sipprade in från fönstret och ovädret utanför. HEHE.).

Så regn fanns. I massor. Men också kärlek och respekt och ömma ögon. Mer än det fanns regn faktiskt, och det var så otroligt fint att få bevittna och dokumentera med min kamera. Och ni vet det där oerhört klyschiga, utnötta “efter regn kommer solsken”? Well, det kom en fet jävla regnbåge på eftermiddagen. Tillsammans med en till fet regnbåge. Väldigt symboliskt för livet. Och kärleken, såklart.

 

Your Narrative blog will appear here, click preview to see it live.
For any issues click here